Klimakteriesatsning sparar miljoner i minskad sjukfrånvaro åt svensk kommun

Ett hysch hysch-ämne och något man bara talar om kvinna till kvinna. Så har klimakteriet ofta och länge hanterats Norden,

Undantaget är Island. Där bildades redan 2013 The Association on Women‘s Menopause, en NGO vars verksamhet isländska regeringen presenterar på sin webbplats.

Nu har dock intresset och samtalen kring denna övergångsfas för medelålders kvinnor ökat markant i de övriga nordiska länderna. Rapporterna, analyserna, webbseminarierna, artiklarna och inläggen på sociala medier om klimakteriet duggar allt tätare även om det fortfarande kan vara utmanande för kvinnor att få adekvat vård.

Arbeidsliv i Norden gör här två nedslag, ett i Danmark och ett Sverige, för att belysa vilka åtgärder som kan minska sjukfrånvaron bland kvinnor med klimakteriebesvär och därmed underlätta för både individer och arbetsgivare.

Inte längre ett problem av privat karaktär

- Klimakteriebesvär har länge varit något privat, men när det går ut över arbetsförmågan är det inte längre ett privat problem utan ett samhällsproblem.

Det säger Stine Mathieu till Arbeidsliv i Norden. Hon är utbildad vägledare i naturlig hormonterapi, placerad i Köpenhamn, och möter dagligen kvinnor med olika symptom orsakade av klimakteriet.

Stine Mathieu är ursprungligen utbildad journalist. Hon har vidareutbildat sig till naturlig hormonterapeut och är holistiskt praktiserande. Idag arbetar hon, som partner i verksamheten Hormoner på Arbejde ApS, med att skapa klimakterievänliga ramar på arbetsplatser. Foto: stinemathieu.dk.

Tillsammans med sin syster, Maja Aagaard, startade hon 2022 ”Hormoner på arbejde”, en konsulentverksamhet som hjälper arbetsplatser att bli menopausvänliga och som de skriver på sin webbplats ”skabe rammerne og et arbejdsmiljø, hvor der er plads til dine dygtige medarbejdere i alle livets faser”.

- Symptomen varierar men alla kvinnor kan drabbas och börja svettas, kissa i byxorna, fara ut i gråt och få sömnproblem eller andra symptom. Det handlar om vår kvinnliga biologi och det händer att kvinnor som är på väg mot toppen i sin karriär blir stoppade när de hamnar i klimakteriet. Det är både förödmjukande och en förlust för verksamheten, säger Stine Mathieu.

Brister uppmärksammade – åtgärder på ingång

Hur klimakteriet påverkar kvinnor finns det olika siffror på. En uträkning säger att en tredjedel märker ingenting, en tredjedel har symptom men kan jobba ändå och en tredjedel har så svåra symptom att de inte kan sköta sitt ordinarie arbete.

En annan uträkning säger att 25 procent av kvinnor i klimakteriet märker ingenting, 50 procent har lindriga besvär och 25 procent har kraftiga symptom.

Oavsett om siffran för kvinnorna som har svårt att sköta sitt arbete är 25 eller 33 procent är dimensionen på problematiken uppenbar. Men trots detta var det först förra året som svenska riksdagen antog en motion om ”… att se över förutsättningarna att bedriva en mer jämlik och stärkt klimakterievård”. Motivering var:

”Sveriges klimakterievård är varken jämlik, tillgänglig eller tillräcklig. Kartläggningar visar att den behandling kvinnor erbjuds varierar stort över landet och att det främst är i storstäderna som hormonläkemedel förskrivs.”

Samt, med hänvisning till Socialstyrelsens kartläggning från 2021, att det finns ”ett behov av såväl förbättrad information och vägledning till kvinnor i klimakteriet som ett nationellt kunskapsstöd till vården i fråga om råd, stöd och behandling. Kvinnor i eller på väg in i klimakteriet behöver tillgång till en vård av hög kvalitet oavsett var i landet de bor och oavsett förkunskaper”.

Även SKR – Sverige kommuner och regioner – har rapporterat om svagheter i bemötandet av kvinnor i klimakteriet. De skriver i ”Kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa genom livet” (se faktaruta), publicerad 2022, bland annat:

”Kvinnor önskar och kan bli hjälpta av att få mer information om klimakteriet. Många upplever en brist på kunskap om klimakteriet och om hur besvären kan lindras.”

Liknande brister och ett stort kunskapsbehov upplever Stine Mathieu i Danmark. Genom sin verksamhet träffar hon och hennes syster många kvinnor i övergångsåldern som ensamma har fått ta ansvar för sin hälsa.

- Kvinnorna talar med sin HR-avdelning, går till den allmänpraktiserande läkaren, till fysioterapeuten, till gynekologen utan att bli erbjuden adekvat behandling. Det är en tillfällighet vem man träffar och vilken behandling man blir erbjuden. Därför skapar många kvinnor sina egna communities på nätet för att fråga vad andra gör. Det finns också kvinnor som själva gör research för att sedan använda läkaren till att beställa de hormoner de vill ha, säger hon.

I Sverige arbetar Socialstyrelsen för närvarande med att ta fram nationella riktlinjer för vård vid klimakteriebesvär. Riktlinjerna innefattar rekommendationer som huvudsakligen riktar sig till beslutsfattare och personal inom hälso- och sjukvården. Planerad publicering är hösten 2025.

Vinst att informera

För att sprida information om vad klimakteriet är och vilka preventiva åtgärder som kan behövas på arbetsplatsen har ”Hormoner på arbejde” föreläst hos flera av Danmarks största fackförbund. Det har bland annat resulterat i att det nu pågår kampanjer för att kvinnor ska få in rätten till ett så kallat klimakteriesamtal i sina anställningsavtal, berättar Stine Mathieu.

Men även om klimakteriet blivit ett mer accepterat samtalsämne händer det att Stine Mathieu och hennes syster möts av motstånd när de erbjuder danska verksamheter föredrag och workshops.

- Några blir försträckta. Säger att om vi fokuserar på problemen med klimakteriet ödelägger vi möjligheterna för kvinnorna. Att ingen arbetsgivare kommer att vilja anställa kvinnor som är äldre än 45 år.

Ett argument som är enkelt att bemöta för de två konsulenterna.

-  Kapitalistiska länder som USA, Kanada, Nya Zealand och Australien har jobbat med klimakterieproblematiken i flera år och kunnat se att det blir dyrare om de låter bli.  De vill inte ha hög sjukfrånvaro eller riskera att förlora sin personal utan ser människor som arbetskraft och inte som en utgift, säger Stine Mathieu.

Dessutom finns det inhemsk forskning att hänvisa till. På Köpenhamns universitet har Lasse Gliemann och Ola Ghatnekar, tagit fram en rapport som beskriver produktionsbortfall kopplat till klimakteriet (se faktaruta). Siffran de redovisar är mellan 3,6 och 4,3 miljarder danska kronor vid en genomsnittlig produktivitetsförlust på 12,2 procent per person per år.

Kommunalt projekt permanentat

Partille är en kommun med drygt 40 000 invånare. Den ligger cirka 10 km nordöst om Göteborg.  Där är Kristina Svensson chef över kommunens Kultur- och fritidsförvaltning.

- När jag var 47 år gammal fick jag kraftiga symptom. Blev orolig och upplevde en personlighetsförändring som jag inte förstod mig på. Efter flera besök hos vården fick jag tills sist veta att jag hamnat i klimakteriet och kunde få hjälp, säger hon till Arbeidsliv i Norden.

Kristina Svensson kontaktade kommunstyrelsens ordförande Marith Hesse och friskvårdssatsningen för kommunanställda med fokus på klimakteriet tog form för att ge cheferna mer kunskap och kunna erbjuda berörda kvinnor stöd. Satsningen bestod av fyra delar:

• Utbildning för kommunens chefer.
• Storföreläsningar på arbetstid för kvinnliga medarbetare 40–60 år gamla med grundläggande information om vad klimakteriet är och kan innebära.
• Erbjudande om personlig klimakterierådgivning av en specialistsjuksköterska
• Snabb lotsning till hjälp i vården för dem som önskar.

- Vi behövde mer kunskap för vi kunde se att det var fler kvinnor än män som var sjukskrivna. Många av våra kvinnor var dessutom långtidssjukskrivna för värk eller depression, säger Kristina Svensson.

Drygt 3 miljoner i besparingar

När klimakteriesatsningen nu utvärderats visar det sig att sjukfrånvaron för kvinnliga medarbetare i åldern 40–60 år har sjunkit med 1 procentenhet. Och med det sparat pengar åt både stat och kommun.

- Kommunen har gjort en besparing på drygt 3 miljoner svenska kronor*. Samhällsbesparingen blir den dubbla då sjuklönekostnaden efter dag 14 betalas av statliga Försäkringskassan.    

Vilka faktorer som styrt den minskade sjukfrånvaron har kommunen ännu inte utvärderat, men Kristina Svensson tror att det kan vara en kombination av ökad kunskap och minskad rädsla och oro för att vara allvarligt sjuk samt vetskapen om att chefen också har kunskap och förstår situationen.

- Då kan det bli lättare att stå ut med sina besvär och också att veta att man inte är ensam utan att man går igenom detta tillsammans, säger hon och tillägger:

- Och så är självklart möjligheten att i lugn och ro får rådgivning av en specialistsjuksköterska och snabbt få hjälp med hormonbehandling något som får ned sjukfrånvaron.

Gräsrotsrörelse

Projektet – som nu permanentats i Partille – har spridit sig till andra kommuner och till vårdcentraler runt om i Sverige har trycket ökat på att utbilda sin personal i klimakteriefrågor.

- Vad vi tydligast ser här i vår egen kommun är en attitydförändring. Nu pratas det naturligt om klimakteriet på arbetsplatserna. Det verkar som om vårt projekt har varit en dörröppnare och även sprider sig från person till person, säger Kristina Svensson.

 För att sprida Partilles goda exempel på en nationell nivå har Marith Hesse denna höst deltagit i ett seminarium i svenska riksdagen angående klimakteriet tillsammans med bland andra läkare, forskare och politiker.

*UTRÄKNING FRÅN PARTILLE KOMMUNS EKONOMIENHET

”Vi räknade på kostnaden för de anställda som är i målgruppen. Det vill säga snittlön + sociala avgifter * antalet medarbetare i målgruppen.

Sjukfrånvaron minskade med en procentenhet i denna målgrupp och kostnaden blev då 7 miljoner kronor.

Oavsett om man ersätter de sjukskrivna med vikarier eller inte så är värdet på den arbetskraft som arbetar istället för är sjukskrivning 7 miljoner kronor.

Eftersom kommunen själva bekostar sjuklön enbart dag 2–14 och långtidssjukskrivningen (frånvaro mer än 60 dagar) i Partille totalt motsvarar cirka 45 procent räknade vi med att kommunens kostnadsbesparing är ungefär hälften, det vill säga 3,5 miljoner kronor.”