Nordiskt arbetsministermöte diskuterade plattformsarbete

Plattformsarbete är verksamheter där kunder och tjänsteleverantörer kopplas ihop genom algoritmer. Det gör att det är osäkert vem som är arbetstagare och arbetsgivare. Två kända företag med sådan verksamhet är Uber och Foodora.

Både i Norden och inom den internationella arbetsorganisationen ILO har det gjorts studier som visar att plattformsarbete än så länge inte har särskilt stor omfattning. I samband med den nordiska studien om Framtidens arbetsliv har det gjorts en delstudie som visar att det bara är 0,3 – 2,5 procent av befolkningen som har utfört plattformsarbete under de senaste tolv månaderna.

Större roll i framtiden?

- Plattformsarbete är kanske en nisch idag, men det finns skäl att ta frågan på allvar eftersom det kan påverka arbetsmarknaden i framtiden, sa Guy Ryder, generaldirektör i ILO som bjudits in till Helsingfors och som presenterade några av resultaten i en studie, där 12 000 plattformsarbetare intervjuats.

Internationellt är plattformsarbete en större företeelse. Inom EU uppskattas andelen som gjort sådant arbete under ett år till 11 procent, medan i vissa av ILO:s medlemsländer har 22 procent av arbetskraften bedrivit någon form för plattformsarbete under ett år.

- Vi har delat upp plattformsarbetet i två grupper: Det som utförs lokalt, som att köra taxi, städa och leverera mat.  Och de plattformar som erbjuder tjänster som kan ske var som helst i världen – som översättningar, att hantera data eller att gå igenom varukataloger. En kund i Helsingfors kan få en tjänst utförd av någon som sitter i Indien, Kina eller Argentina, sa Guy Ryder.

Antalet plattformsföretag har ökat från 142 år 2010, till 777 år 2020. Delar man upp företagen i de som erbjuder tjänster lokalt har de tiofaldigats på tio år, medan de som erbjuder tjänster på distans har trefaldigats.

Kartan visar inflödet av inkomster från plattformstjänster. Indien, Ukraina och Filippinerna hör till de länder som har störst inflöde, men samtidigt minst kontroll, vilket visas av den del av ringen som är mörkblå. Färgen innanför ringen visar hur höga timlönerna är. Källa: ILO

Kina och USA störst 

Plattformsföretagen är mycket heterogena, med några få bjässar som taxiplattformen Uber i USA och leveransföretaget Meituan i Kina, som omsätter för ungefär tio miljarder dollar vardera per år.

- 70 procent av inkomsterna från plattformsföretagen går till USA och Kina. 11 procent av inkomsterna går till Europa, påpekade Guy Ryder.

Vad är det då med plattformsföretagen som oroar arbetsministrarna?

Hur de som jobbar för plattformsföretagen klassas påverkar om arbetarna kan organisera sig, om de får sociala rättigheter som pension och sjukersättning, vem som har ansvaret om det sker en olycka och många andra aspekter.

Plattformsföretagen hävdar att de inte har något arbetsgivaransvar annat än för de som arbetar med att hålla plattformarna i gång. Uber har bara elva år efter att det startades 26 900 anställda och 5 miljoner chaufförer i 69 länder, som antingen äger eller hyr sina egna bilar. Uber kallar chaufförerna för självständiga arbetsgivare eller driver-partners. I flera länder har emellertid Uber förlorat när det stämts av arbetare i domstolarna som krävt att bli klassade som anställda, eftersom det ”självständiga” arbetet i verkligheten styrs helt av algoritmerna på plattformarna.

Hanteras från fall till fall

- I de nordiska länderna hanteras vanligtvis frågan om hur en arbetare ska klassas av arbetsdomstolar från fall till fall, baserad på en bedömning av hur självständiga eller underlydande de är, sa Sigurd Oppegaard, från Fafo, som presenterade den nordiska rapporten.

- Än så länge har vi inte sett att domstolarna gått emot plattformsföretagens sätta att klassa de som utför tjänsterna. Men i Norge rekommenderade en offentlig kommission att alla arbetare ska klassas som anställda och att det är plattformsföretagen som måste bevisa att de inte är det.

Flera av de nordiska länderna är skeptiska till att införa en tredje kategori på arbetsmarknaden. Enligt Sigurd Oppegaard finns det två olika narrativ i Norden: Antingen tämjs plattformsföretagen eller också eroderas de nordiska arbetsmarknadsmodellerna.

Digitalt proletariat

- Vårt jobb är inte att göra oss av med plattformsföretagen, men att reglera dem så att verksamheten drivs under anständiga former, underströk Guy Ryder.

För plattformsföretagen innebär samtidigt att nya tjänster erbjuds eller att de organiseras olika. I ILO-rapporten beskrivs det hur Amazon med sina enorma varulager hade ett stort problem med att samma vara fanns på flera ställen i deras kataloger. Genom att arbetsuppgiften att sortera bort dubbletter fördelades på 60 000 arbetare genom ett plattformsföretag, kunde uppgiften genomföras på två dagar, i stället för att företaget hade behövt anställa hundratals personer i flera veckor för att genomföra det.

- Men låt oss inte glömma att plattformsarbete inte är något nytt. Historiskt sett har vi sett hur arbetare köade på morgonen i hamnarna för att få lossa ett fartyg, eller lantbruksarbetare som samlades på torget för att få ett dagsverke. Det är samma princip, bara ny teknologi, sa Guy Ryder, som avslutade sitt inlägg med att citera Tysklands förbundskansler Angela Merkel:

- Den digitala ekonomin har potentialen att öppna upp fantastiska nya möjligheter i arbetslivet. Men teknologin kan också skapa det 20 århundradets digitala proletariat.