HBTQI-certifiering – mer än en regnbågsflagga utanför huset

- Visst ska flaggan stå där och visst ska certifieringen vara något som bockas av i protokollet. Men det kan också vara så mycket mer.

Så säger Gunilla Lewerentz, verksamhetschef för Dunkers kulturhus i Helsingborg, en av stadens sex hbtqi-certifierade verksamheter, och fortsätter:

- Det är lätt att tänka på sig själv som en relativt fördomsfri person, men så visar sig ett djupare lager och ännu ett lager där det inte längre är så enkelt att vara den en tror sig vara.

Omtag vart tredje år

Dunkers kulturhus blev förra året omcertifierade. Kravet från RFSL – Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter – vars utbildningsbolag ledde arbetet är att förnya certifikatet vart tredje år. Då granskas insatserna som gjorts, om satta mål blivit uppfyllda och så formuleras målsättningen för de kommande tre åren. Omcertifieringen handlar också om att utbilda ny personal.

- Vi har inte hög personalomsättning, men vi måste hålla dessa frågor vid liv. Det är svårt att säga att hela huset är certifierat om inte de flesta genomgått utbildning, säger verksamhetschefen.

Så här fint kan det vara i Norra hamnen i Helsingborg där Dunkers kulturhus ligger. Bilden tagen innan coronapandemin. Foto: Mickael Tannus.

Ständigt på agendorna

Som stöd för att det som uppnåtts med certifieringen inte faller i glömska har arbetsplatsens sin normkreativa grupp. Den jobbar normkritiskt med att analysera och försöka hitta lösningar på problemställningar som rör inte bara hbtqi utan även mänskliga rättigheter och barnrättsfrågor. Gruppen utgår från de sju diskrimineringsgrunderna som enligt svensk lagstiftning omfattas av diskrimineringsförbud: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. 

Tora Schlyter är utställningspedagog på Dunkers kulturhus och sammankallande för gruppen vars perspektiv är intersektionellt, vilket hon anser vara avgörande för utvecklingen.

- Det är helt essentiellt när vi jobbar med rättighetsfrågor att vi ser hur saker och ting hänger ihop för att inte sätta grupper mot varandra eller riskera att bli perspektivtrötta.  Att det är så vi ska arbeta står väldigt tydligt i vårt uppdrag, säger Tora Schlyter.

Tora Schlyter, sammankallande för normkreativa gruppen på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Foto: privat

Normkreativa gruppen har en stående på punkt på agendan på varje arbetsplatsträff, så kallad APT, där chefer och medarbetare regelbundet träffas.

Även på ledningsgruppens agenda finns normkreativiteten med. För det handlar, som Gunilla Lewerentz framhåller ”att göra rent vid eget bord”, att inte nöja sig med fina projekt och ha en enkel inställning att kulturhuset är öppet för alla.

- Vi är duktiga på vackra ord och stundtals även på action, men jag är inte satt att göra ett jobb som ska se snyggt ut i medierna och i broschyrerna utan vi ska finnas till för våra invånare, de är prio ett för oss.

Ska spegla samhället

Att bredda rekryteringen är därför en av ledningsgruppens uppgifter. Enligt Gunilla Lewerentz, som har lång erfarenhet från kulturbranschen, är den ett spännande verksamhetsområde, men mindre bra på mångfald.

- Vi måste titta närmre på alla diskrimineringsgrunderna när vi rekryterar och det förhållningssättet är ingen quick fix utan ett enormt långsiktigt arbete, säger hon och tillägger att redan idag finns denna medvetenhet om mångfald:

- Den som vi anställer måste stå bakom våra värderingar och vilja inkludera alla stadens invånare.

Synergieffekter med mervärde

Parallellt med de långsiktiga insatserna skördar Dunkers kulturhus dagligen vinsterna av det de ser om en investering i ett hbtqi-certifikat. Verksamhetschefen upplever att certifieringen bidragit till att skapa en större medvetenhet om hur medarbetarna bemöter besökare, utformar miljön – de så kallade dam- och herrskyltarna på toaletterna är nedtagna – och blivit mer observanta på sitt eget beteende, tänkande och agerande.

- Det är det som är vårt normkreativa tankesätt. Vår kompetens har höjts när det kommer till respekten för alla människor och har också satt fokus på vårt eget språkbruk. Certifieringen har även hjälpt oss att få upp ögonen för den strukturella diskrimineringen. Till exempel för funkofobi, hur vi behandlar våra funktionsvarierade, säger Gunilla Lewerentz

Tora Schlyter pekar på betydelsen av utbildningen som certifieringen gav, hur kunskap stärker medarbetarnas självförtroende, och citerar från de över lag positiva utvärderingarna: ”Det här visste inte jag.” och ”Det här tänkte inte jag på”.

Även toleransen medarbetarna emellan har stärkts. Upplevelsen av att ha gjort eller sagt fel kan korrigeras av en kollega utan att någon ska behöva känna sig skyldig, berättar Tora Schlyter och fortsätter:

- Ingen ska behöva vara rädd för att bli verbalt halshuggen, det går att be om ursäkt när ett misstag sker.

 - Det är självklart att det ska vara så här hos oss. Även om alla inte kan de rätta orden, så försöker vi.