Arbetskonflikt på isländskt smältverk - ett hot mot landets avtalsmodell?

Det är sex fackföreningar som förhandlar, men de flesta av de 500 anställda på smältverket i Straumsvík hör till fackföreningen Hlif.

Aluminiumsverket i Straumsvik. Foto: Rio Tinto Alcan

Facket kräver löneförhöjningar som är jämförbara med det som andra fackföreningar fått inom industrin. Men den fråga som gjort förhandlingarna helt fastlåsta är Rio Tinto Alcans krav att få lägga ut vissa arbetsuppgifter på entreprenad. Företagsledningen vill outsourca drygt 30 arbetsplatser. Det motsätter sig facket med argumentet att alla ska ha samma löner och att det ska stadgas i det nya löneavtalet. 

Ett avtal som tecknades 1972 förbjuder bolaget att anlita entreprenörer utan fackets godkännande. Rio Tinto Alcan hävdar att detta försämrar bolagets konkurrenskraft.

Förhandlar utan myndighet? 

Den isländska arbetsgivarorganisationen SA leder förhandlingarna på smältverkets vägnar, men förhandlingsdelegationen består till majoriteten av fabrikledningens representanter. Fackföreningen Hlíf kritiserar förhandlingsdelegationen för att i grund och botten inte ha makt att komma fram till en överenskommelse med facket. 

- Så fort vi tror att vi närmar oss ett avtal blir arbetsgivardelegationen tvunget att ringa utomlands för att diskutera med högsta ledningen i Rio Tinto Alcan. De får alltid ett nej som svar och därmed upphör förhandlingarna, säger Hlífs ledare Kolbeinn Gunnarsson. 

Arbetsgivarorganisationen SA:s jurist Ragnar Árnason ser inte något konstigt med att förhandlingsdelegationen ringer koncernledningen för att diskutera avtalsförslaget. 

- Bägge parterna på arbetsmarknaden har rätt att förhandla och presentera sina krav, men ingen är tvungen att komma fram till ett resultat. Arbetstagarna har rätt att strejka och arbetsgivarna har rätt till lockout. Ragnar Árnason. 

Fastlåst konflikt 

Olika teorier har lanserats i isländska medier om varför konflikten är så fastlåst. En är att företaget i själva verket är ute efter att omförhandla det avtal som det har om att köpa ström från det statliga energibolaget Landsvirkjun. Avtalet sträcker sig ända fram till 2036.

- Arbetstagarna har kommit fram till att arbetsgivaren skulle bli glad om de inledde en strejk för det ger dem möjligheten att stänga fabriken, säger fackföreningens jurist, Ástráður Haraldsson. 

- Vi tror att moderbolaget inte alls skulle vara intresserat av att strejken avslutas. I så fall befinner vi oss i en låst situation som man inte vet hur den ska lösas, fortsätter han. 

Förhandlingarna har inte underlättats av att Rio Tintos koncernchef Sam Walsh i början av 2016 skrev en epost till alla anställda i koncernen där han meddelade att alla löner i den gigantiska råvarukoncernen ska frysas under 2016. Rio Tinto är en av världens största järnmalmsproducenter och priserna har sjunkit till rekordlåga nivåer. Det betyder att förhandlingarna återigen stagnerat.

Sympatiåtgärder diskuteras 

Fackföreningsrörelsen på Island diskuterar sympatiåtgärder för att tvinga aluminiumjätten tillbaka till förhandlingsbordet. Ledaren för det isländska LO, Gylfi Arnbjörnsson, har förklarat att man kan tänka sig begränsade strejkåtgärder, övertidsförbud eller exportförbud. Andra fackföreningar kan också utlysa sympatistrejk.

Hlífs ledare Kolbeinn Gunnarsson säger att enligt kollektivavtalet ska isländska arbetstagare få 32 procents löneförhöjningar under 2013-2018. Rio Tinto Alcans medarbetare har tidigare inte varit en del av kollektivavtalet för aluminiumarbetare, utan haft sitt ett specialavtal med företaget. Nu kommer Hlíf att ställa krav om att ett kollektivavtal med Rio Tinto Alcan ska ingås, så att personalen får samma löneförhöjningar som på de två andra aluminiumföretagen i Island.