Pappaledigheten år 2000 blev enorm succé på Island. Nyblivna pappor välkomnade möjligheten att vara hemma tillsammans med sina barn. Men trenden har inte fortsatt. Island har nu flera gånger försämrat pappornas inkomstmöjligheter. Familjerna har inte råd med lägre inkomster.
Islands pappaledighet infördes för att förbättra pappornas möjlighet till att ta hand om barnen på pappornas egna villkor, men också för att förstärka mammornas ställning på arbetsmarknaden. Enligt reglerna skulle mamman få tre månaders ledighet, pappan skulle få tre månaders pappaledigt och sedan skulle föräldrarna få tre månader att dela på sinsemellan.
Papporna fick 80% av sin lön under pappaledigheten om de inte överskred en på förhand bestämd summa. Den summan har Islands regering nu sänkt flera gånger. Det har gjort att papporna inte kan stanna hemma på samma villkor som tidigare. Nu träder de bara in för att hjälpa mamman.
Lektor Ingólfur V. Gíslason vid Islands universitet är del av ett forskarteam som gjort en undersökning om pappaledigheten och föräldrarnas arbetsmarknadsaktivitet på Island. Ingólfur presenterade delar av sina resultat på Nordiska ministerrådets jämställdhetskonferens i Reykjavik i november.
Studien behandlar föräldrar med barn födda 1997, 2003 och 2009. Resultaten visar att lagen hade avsedd effekt. I början var kvinnorna hemma och tog hand om barnen. Men när lagen trädde i kraft ökade pappornas andel i barnomsorgen efter han, samtidigt som mammorna blev aktivare på arbetsmarknaden. När pappornas inkomstmöjligheter senare begränsades fick det snabbt konsekvenser.
- Papporna sprider nu ut pappaledigheten under en längre period och tar inte lika många dagar ledigt varje gång, förklarar Ingólfur Gíslason och anser att det strider mot lagens anda.
Lektorn anser att begränsningen av pappornas inkomstmöjligheter är rena katastrofen. Utvecklingen visar att papporna i mycket högre grad än tidigare kommer in som mammornas medhjälpare i stället för att vara ensamma hemma med barnen under en längre tid.
Ingólfur Gíslason säger att i stället för att förstärka sin roll som pappa och få ett tätare förhållandet till barnen samt uppnå erfarenhet i omsorgen, blir pappan bara mammans medhjälpare eller kanske någon slags gårdskarl som börjar pyssla lite med taket.
- I familjerna finns fortfarande den könsrelaterade löneklyftan. De har inte råd med att pappan plötsligt får mycket lägre lön. Pappan tar ledigt när familjen behöver hans krafter eller när det passar hans arbetsplats.
- Han förblir mammans assistent, säger Ingólfur V. Gíslason.
Ingólfur V. Gíslason är docent i sociologi vid Islands universitet. Han höll ett föredrag på Nordiska ministerrådets konferens i Reykjavik i november 2014 och presenterade då en undersökning om föräldrarnas arbetsmarknadsaktivitet och föräldraledighetens utveckling på Island.
Isländska barnfamiljer får nio månaders föräldraledighet. Mamman får tre månader, pappan får tre månader och sedan skall föräldrarna dela på tre månader. De får ta tre månader till utan att få betalt.
År 2008 fick papporna högst 535.000 isländska kronor i månaden eller 3.457 euro. År 2010, efter finanskraschen, sänktes beloppet till nästan hälften eller 300.000 kronor. Det utgör 1.939 euro. Den isländska regeringen planerar att höja beloppet till 2.391 euro i månaden.
Motta Arbeidsliv i Norden gratis med e-post. Nyhetsbrevet utkommer 9 ganger i året.