Ras för barnafödandet i hela Norden

Att diskutera födelsetal och adoptioner i förhållande till arbetsstyrkan kan verka väldigt abstrakt. Det är många andra faktorer som påverkar hur stor arbetsstyrkan är. Jämfört med migration, arbetslöshet, sjukfrånvaro, pensionsålder och andelen som  jobbar deltid, betyder inte adoptioner och fertilitetsbehandling så mycket.

Dessutom dröjer det ju upp till 25 år innan de barn som föds idag kommer ut på arbetsmarknaden. Men det finns också snabbare konsekvenser: nybakade föräldrar får barnledigt och blir då borta från arbetsmarknaden under ett år.

Det tog bara några år efter att Louise Brown blev det första provrörsbarnet 1978, för att nordiska par som var barnlösa också kunde få assisterad befruktning som innebar att ägg togs ut ur kvinnokroppen, befruktades och sattes in igen. 170 000 barn har blivit till med hjälp av assisterad befruktning i Norden, enligt det nordiska forskningsregistret CoNARTaS. I registret finns både de barn som fötts med hjälp av ART (assisted reproduction technology) och de 7 850 000 barn som fötts utan hjälpmedel. Statistiken går fram till 2015 och omfattar också alla mödrar.

Den mest aktuella statistiken hittar man emellertid hos European Society of Human Reproduction and Embryology, ESHRE, som samlar in statistik från de europeiska länderna.

Så här såg det ut för fem år sedan, med vissa luckor i statistiken, enligt ESHRE, nästan 15 000 barn föds alltså i Norden med assisterad befruktning:

Statistiken är från 2019 för Danmark, Norge och Sverige, från 2018 för Finland och Island. Procentandel jämfört med av alla födslar saknas för Norge. Källa: ESHRE

Andelen kommer troligen att fortsätta att öka. Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, har 17,5 procent av världens kvinnor och män problem med fertiliteten. Andelen är något högre i höginkomstländer jämfört med låginkomstländer. Spanien hade 2019 den högsta andelen barn med assisterad befruktning i Europa, med 8,9 procent.

En förklaring till att fertiliteten minskar är bland annat att kvinnorna väntar med att föda barn tills de blir äldre. Minskningen av fertiliteten ser kanske inte så dramatisk ut. För hela EU har antalet barn som föds per kvinna varierat från 1,43 som lägst och 1,57 som högst, de senaste 20 åren.

Fertiliteten mäts i antal levande barn per kvinna som föds i ett land. Källa: Eurostat

 För att upprätthålla befolkningen i ett land med låg barndödlighet krävs det att kvinnorna får i genomsnitt 2,1 barn. Historisk sett skedde den mest dramatiska ändringen från början av 1900-talet, då det i Sverige föddes fyra barn per kvinna, till mitten av 1930-talet då talet hade sjunkit till 1,75. Efter det har det har det gått lite upp och ned, men dagens nivå på 1,45 barn per kvinna är det lägsta talet sedan 1749, då mätningarna inleddes. 

Lägst i Norden ligger Finland med 1,32 barn per kvinna. I Island var motsvarande siffra 1,59 och i Danmark 1,55, enligt den finska Statistikcentralen.Källa: SCB

Bilden ser likadan ut om man ser på resten av Norden. Fertiliteten har fallit ungefär lika mycket i alla de nordiska länderna och i alla utbildningsgrupper, enligt Folkehelseinstituttet, FHI, i Norge.

- En sådan parallell nedgång – trots att länderna drabbades olika av ”finanskrisen” och har haft olika ekonomisk utveckling – kan betyda att fertilitetsfallet inte beror på folks ekonomiska situation, skriver FHI.

 Att förbättra barnfamiljernas ekonomi verkar bara ha en marginell effekt på barnafödandet. Sydkorea, som är det land som har den lägsta fertiliteten i världen, med 0,72 barn per kvinna, har använt 270 miljarder dollar sedan 2006 för att försöka få upp barnafödandet, utan att lyckas.

I det läget kan en ökad satsning på assisterad befruktning framstå som en åtgärd med bara vinnare. Barnlösa personer får efterlängtade barn och staten får samtidigt (ett par decennier senare) nya skattebetalare.

Men i det räknestycket måste man också ta med vad som skulle skett om det inte hade funnits tillgång till assisterad befruktning. Tidigare var ett alternativ för de barnlösa att adoptera barn, i huvudsak från utlandet. Men av olika orsaker har utlandsadoptionerna minskat:

Som syns i diagrammet ovanför, där vi jämför utlandsadoptionerna i Sverige och Norge, var det ungefär 1000 barn i Sverige och 600 barn i Norge som adopterades från utlandet varje år, under de tjugo åren mellan 1986 och 2006. Så faller antalet adoptioner snabbt.

Sammanlagt, under perioden 2006 - 2022, adopterades det 3377 barn från utlandet till Norge. Om nivån hade fortsatt att ligga innan adoptionerna började minska, hade det adopterats 9 600 barn  til Norge.

Till en viss grad har därför assisterad befruktning förträngt adoptioner. 

Tekniken för assisterad befruktning har utvecklats på många sätt. Men det betyder inte att andelen lyckade graviditeter har ökat. Tvärtom har den sjunkit. Förklaringen är att man allt mer går bort från att placera flera embryon under behandlingen av en kvinna. Detta var tidigare en metod som gjorde att chanserna för en graviditet ökade. Men det innebar samtidigt att risken både för fostren och kvinnorna ökade. 

Därför är det som regel bara ett embryo som sätts in. Island är det första landet i Europa där det inte föddes några tvillingar eller trillingar alls 2023, på grund av fertilitetsbehandling. Statistiken för tvillingar och trillingar ser ut så här i EU:

Det har gjort att antalet graviditeter som resulterar i att det föds levande barn har stagnerat och till och med sjunkit.

Snart 50 år efter Louise Brown kommer också de första av barnen som fötts med assisterad befruktning att börja pensionerna sig. Det gäller förstås också för den stora gruppen av barn som adopterades från utlandet fram till 2005. Efter det blir det inga tillfälliga ökningar av arbetsstyrkan av dessa två skäl, utan då blir frågan om det försvinner fler pensionärer som en gång föddes med assisterad befruktning, än det föds nya barn med den tekniken.

Att satsa på assisterad befruktning för att öka arbetsstyrkan kan ge en marginell effekt under ett antal år. Men det är knappast någon mirakelmedicin - annat än för de lyckliga föräldrarna.