Olikt stöd från omgivningen för att välja otraditionella yrken

Det intrycket kunde den som deltog på konferensen ”Ett jämställt Norden” i Oslo den 27 september få. Konferensen var ett samarbete mellan Nordiska ministerrådet, tre norska departement och Bufdir, en myndighet som bland annat arbetar med ungdoms- och jämställdhetsfrågor.

Under rubriken ”Ung och otraditionell” berättade tre ungdomar, Daniel Tørresvol Stabu och Kimiya Mo från Norge, samt Anna Axelsen från Danmark, om hur deras omgivning reagerade på deras yrkesval.

- Jag har inte mötts av några fördomar när jag berättar att jag tagit två utbildningar, först till möbelsnickare och sedan till byggingenjör. Det har snarare varit ”Wow! Så coolt – kan du göra saker och bygga ting!”, sa Anna Axelsen, som deltar i det danska projektet Boss Ladies, där kvinnor som valt otraditionella yrken fungerar som ambassadörer på skolor och gymnasier. De håller också föredrag på mansdominerade arbetsplatser.

Anna Axelsen är medlem i det danska projektet Boss Ladies och  deltog i ett samtal på konferensen.

Daniel Tørresvol Stabu, som studerar för att bli sjuksköterska har en annan upplevelse:

- Jag stöter på fördomar hela tiden. ”Är du homo, eller är du här för att ragga brudar?” är den vanligaste reaktionen. Och det är inte bara från de som inte vet bättre. Jag har också hört det från lärare och studievägledare.

Den könsuppdelade arbetsmarknaden i Norden har kallats för en paradox. Varför betyder könet så mycket i yrkesval, i de mest jämställda länderna i världen? Olika initiativ tas för att få en mer jämställd arbetsmarknad. Fler tjejer bör utbilda sig inom data och teknik, medan killarna bör söka sig till vården, är uppmaningen.

Mari Teigen, från Core.

När Mari Teigen från Core, ett norskt forskningscenter om jämställdhet, summerade upp utvecklingen var det ingen entydig bild:

- Det finns en tendens till polarisering. Det blir fler kvinnor både i toppen och botten. Några kvinnor lyfts upp till de yrken som har högst lön, men samtidigt blir det något fler kvinnor bland de sämst betalade jobben.

Enligt den statistik som finns är det inte så mycket som sker.

Graferna visar att andelen kvinnor i mansdominerade yrken inte ökar nämvärt i de nordiska länderna. Andelen är klart lägst i Norge och har stort sett varit minskande. I de andra länderna har andelen gått mer upp och ned.  Källa: Nordic Statistics Database.

Motsvarande tal för andelen män inom kvinnodominerade branscher i Norden  varierar mellan 21 och 27 procent för år 2020, med det lägsta talet för finland och det högsta för Danmark.

I debatten om den könsuppdelade arbetsmarknaden ställs det ofta två motstridande behov: 

Att det behövs fler män i vården  motiveras med att demografin talar för att det kommer att bli allt fler äldre. Det gör i sin tur att det behövs fler anställda inom vården. På konferensen presenterade  tal från den norska Perspektivmeldingen, som visade att det kommer att behövas 110 000 fler årsverk 2035 inom hälsa och omsorg i Norge. Idag står den sektorn för 13 procent av arbetskraften. 2035 kommer den stå för 18% och 2066 för 31%.

Samtidigt ska fler kvinnor lockas över till nya, gröna verksamheter. Hur ska den ekvationen gå ihop annat än genom att en ännu större del av arbetskraften importeras från utlandet? 

Fredrik Bondestam, som leder det nordiska samarbetsorgaanet för information om kön, NIKK, sammanfattade det på svorska:

- Det handlar om mangfold eller mannfolk. (På svenska - mångfald eller män).

Som ett exempel på det senare deltog också Mohamed Amaleti en lokalpolitiker för Arbeiderpartiet i Fredrikstad, som också arbetar inom äldrevården.

- Jag trivs bra med att arbeta med äldre och utsatta människor. Det jag tycker bäst om med mitt yrke som vårdarbetare är att ge omsorg till andra, säger han. 

Mohamed Amaleti kom som ensamt barn från Somalien och ansökte om asyl när han var 17 år.

Mohamed Amaleti.

Han har emellertid ett önskemål: att få en heltidstjänst. Som har berättat det på Arbeiderpartiets hemsida, har han tre olika deltidsjobb inom äldrevården för komma upp i det som närmar sig en heltid.

Medan Mohamed Amaleti inte behövde övertygas för att gå in i vårdsektorn, är det oftast svårare att rekrytera, och att behålla män som jobbar där. Den svenska organisationen Män i hälsa arbetar med att bryta ned fördomarna och bygger på ett liknande projekt i Norge med samma namn.

Satsningen riktar in sig på arbetssökande män i åldern 25-55 år som gör ett nytt yrkesval inom vård och omsorg. De får både gå igenom en kurs och får tillsammans med handledare också under det som kallas för rekrytperioden lära känna på vad yrket innebär. Är de fortfarande intresserade väntar utbildning och diplom.

- Det är ofta en lättnad för en man att få tala med en annan man om hur det är att jobba inom vården, säger Petra Lindberg.

För männen upplever också att hamna i utbildningar och jobb där det inte tas hänsyn till deras kön. Att kvinnor upplever att det inte finns arbetskläder i deras storlek eller att det hänger bilder av nakna kvinnor i omklädningsrummen, finns det också paralleller till inom vården, enligt Gísli Kort Kristófersson, docent på Akureyris universitet.

Gísli Kort Kristófersson, docent på Aukureyris universitet.

- När jag studerade för att bli sjuksköterska var det vanligt att hyra in en bodybuilder under anatomilektionerna för att visa de olika muskelgrupperna - väloljad och med minimal badbyxa. Det var 170 kvinnor i salen och tre män. Men när lektionerna var över var det barta en man kvar bland studenterna, berättade han.

Idag arbetar han i ett Nordregioprojekt  där också  Högskolan i Østfold  och Yrkeshögskolan LAB i Finland, förutom Akureyris universitet. Det kallas Share the Care och ska pågå till 2024. Målet är att öka antalet män som går igenom en vårdutbildning. Projektet ska bland annat försöka hitta orsakerna till att så många män hoppar av under utbildningens gång.