Överlever den nordiska modellen i delningsekonomin?

Hundra år efter att de första arbetsdomstolarna etablerades i Norden utmanas arbetsrätten återigen. När arbetsdomstolarna upprättades var det för att de vanliga domstolarna inte kunde hantera arbetstvister. Den vanliga lagen reglerade förhållandet mellan två personer. När det blev kollektivavtal behövdes det en ny sorts domstol.

Frågan är om arbetsrätten återigen står inför en liknande utmaning. Internet, smarta mobiltelefoner och appar har gjort det möjligt att utveckla nya sorters verksamheter där tjänster säljs till kunder som förmedlas av företag som inte ser sig som arbetsgivare.

Taxibolaget Uber är det mest kända exemplet. Ska man tro företaget förmedlar det bara kontakten mellan kunden och en chaufför som är sin egen arbetsgivare. Medan Ubers juridiska avdelning hävdar att de inte kan betraktas som arbetsgivare, skryter marknadsavdelningen om hur många nya jobb som skapas.

Otrygga arbetsförhållanden

Men det är jobb som ofta är ”precarious”, på svenska översatt med ”jobb med otrygga arbetsförhållanden”. Men begreppet rymmer mer än det. På engelska definieras precarious som ”dependent on circumstances beyond one’s control”, det vill säga att man är beroende av något man inte själv kan kontrollera.

Otrygga arbetsförhållanden finns förstås också i traditionella verksamheter så att gränsen mellan delningsekonomin och den traditionella ekonomin är suddig. Det kan handla om frisörsalonger där alla är sina egna arbetsgivare, eller saknar ordentliga löneavtal. I Sverige har fackförbundet Handels försökt bekämpa avtalslösa förhållanden genom sin egen app, Schyssta listan, där man kan se vilka butiker och frisörer som har kollektivatal direkt i mobilen.

Otrygga arbetsförhållanden kan innebära att arbetsuppgifterna är schemalagda på ett sätt så att det uppstår långa pauser i arbetstiden som inte ger någon inkomst. Det kan finnas förbud mot att arbeta för konkurrerande företag när det inte finns jobb hos den förste arbetsgivaren. Jobbet ger varken säkerhet mot konjunkturer, sjukdom eller bidrar till pensionen.

Behövs det nya lagar, eller räcker de som finns?

Företagen inom delningsekonomin försöker ofta framställa det som om det handlar om ”nya” jobb. Men tjänsterna som erbjuds – att få hyra en privatlägenhet som i Airbnb – eller att få en tjänst i hemmet utförd av Taskrunner, är några av de äldsta yrkena som finns. Transporter, övernattning och hushållsarbeten hör knappast till den mest innovativa sektorn. Men för att helt nya grupper ska kunna utföra en tjänst behövs det ofta en teknisk utveckling. Utan karttjänsten Google map som ger vägledning hur man kör från en plats till en annan, skulle knappast Ubers chaufförer kunna konkurrera med utbildade taxichaufförer.

Crowdworking

På engelska talas det om crowdworking, ett annat begrepp som ännu inte fått någon etablerad nordisk översättning. Det handlar om outsourcing av arbetsuppgifter genom att utnyttja IT-plattformar. Det kan till exempel handla om att transkribera intervjuer eller föredrag, skriva texter för kataloger eller bara uppgifter som är svåra för en dator att göra. Amazons Mechanical Turk är en av de största uppdragsgivarna. Betalningen är oftast mycket låg, några få ören per arbetsuppgift.

För att kunna konkurrera ut redan etablerade verksamheter måste de nya affärsverksamheterna kunna utföra tjänsterna billigare eller snabbare än de etablerade.

En förutsättning för att de nya affärskoncepten ska fungera är att det finns en tillräckligt stor mängd potentiella personer som är villiga att åta sig uppgifter och ta betalt för varje uppdrag separat, för att konkurrensen om dessa uppdrag blir tillräckligt stor. Annars riskerar företaget att de som utför tjänsten inte tar uppdragen och att tjänsten inte kan levereras tillräckligt snabbt. Ingen orkar vänta i flera timmar på en Ubertaxi.

Digitalt betygssystem

För att hålla uppdragstagarna på plats används ett digitalt betygssystem. Kunderna kan gradera den person som utfört tjänsten och genom algoritmer (automatiska uträkningar) kan IT-plattformen premiera de som får högst poäng så att de får nya uppdrag först. Arbetsgivarrollen att leda och kontrollera arbetet outsourcas därmed till kunderna.

Som arbetsrättsexperterna Jeremias Prassl och Martin Risak skriver i sin rapport Uber, Taskrabbit, & Co: Platform as employers?:

”Genom att använda plattformar, kan affärsverksamheter inom allt från restauranger till IT-tjänster, förlita sig på en tillräckligt stor mängd av flexibla arbetare för att minska eller helt eliminera kostnaden av outnyttjad arbetstid. Samtidigt kan de använda omdömesmekanismerna för att få full kontroll över produktionsprocessen och tjänsteleveranserna.”

Och vidare, i det som beskriver själva kärnan i affärskonceptet:

”Den konkurrens som uppstår mellan uppdragstagarna (crowdworkers) säkrar att kvaliteten hålls på en hög nivå medan lönerna hålls nede.”

De två arbetsrättsforskarna citerar Thomas Biewald, som tidigare var koncernchef för Crowdflower, en verksamhet som specialiserat sig på en viss sorts IT-tjänster:

- Innan Internet var det väldigt svårt att hitta någon, sitta ned tillsammans med dem i tio minuter och få dem att arbeta för dig och därefter sparka dem efter de tio minuterna. Men med teknologin kan man finna dem, betala en liten summa pengar och så kvitta sig med dem när man inte behöver dem längre.

Crowdworking innebär förstås vissa fördelar för de som tar uppdragen också. I vissa fall kan det vara det enda sättet att få några inkomster alls, i andra fall handlar det om att uppdragstagarna behöver flexibiliteten att ta uppdragen när de själva har tid och till exempel kombinera det med att passa barn.

Disruptiva verksamheter

De nya affärsverksamheterna är ofta disruptiva. Det kan beskrivas som revolutionerande innovationer som sätter den existerande marknaden i gungning. Kända exempel är när digitala fotografier slog ut celluloidbilder, eller när böcker distribueras digitalt eller genom posten istället för genom bokhandlare.

Att nya och mer effektiva sätt att distribuera varor och tjänster lanseras är en del av den ekonomiska utvecklingen. Men arbetslivsforskare och fackliga organisationer varnar för att de kan underminera de välfärdssystem som byggts upp. Det kan ske om förtjänsten av verksamheten beskattas i ett annat land än där tjänsterna utför, eller genom att de nya verksamheterna inte betalar arbetsgivaravgifter eller ger någon säkerhet i form av anställningstrygghet, ersättning vid sjukdom eller bidrar till pensionen.

Se alla artiklarna i tema