Nattsvart i Finlands skogsindustri

- Vi får se i höst, men för tillfället ser det dåligt ut, säger huvudförtroendeman Herbert Sandström när han visar runt i den tomma fabriken.

Tystnaden bär något dramatiskt i sig. Kalendern på väggen är från 2008. Efter 14 december har inget datum streckats över. Då hade Stora Ensos 70 anställda i Tolkis fått veta att sågen stängs för ett år. Av dessa blev 50 permitterade, resten fick gå i pension. Fyra personer jobbar med att hålla byggnader och maskiner i skick.

Lågkonjunkturen hade slagit till hårdare och snabbare än någon kunde ana. Den senaste större investeringen hade inte ens blivit fullbordad. År 2007 gick sågen för fullt och asfaltplanen utanför var full med stockar, femtio långtradarlass om dagen.

Nu ruttnar några ensamma trädstammar sakta bort. Lupinerna vajar i vinden och gräset växer högt.

Full fart i Sverige

Herbert Sandström anklagar ingen för det som hänt. Finanskrisen började i USA och spred sig över världen. Ingen byggare behövde längre bräderna som sågen producerar, det råder överproduktion i Finland. Tolkis är tills vidare den enda av Stora Ensos sågar som stängts helt, de andra kör med färre skift. I Sverige är situationen för sågverken annorlunda. Den svaga svenska kronan gör att bolagets sågar där kan gå för fullt.

Två byggnader i rödtegel intill vittnar om att Tolkis såg har anor. Årtalet 1912 lyser i vita siffror. August Eklöf startade anläggningen 1885. Precis som på så många bruksorter i Finland tycks den stolta industritraditionen gå mot sitt slut.

Själv fyller Herbert Sandström snart 55 år och här har han jobbat som sågare i 29 år. Då var de 24 gubbar i laget, men i december i fjol bara två som skötte övervakningen av den automatiserade sågningen, en timme i taget var. Även om Herbert Sandström egentligen är utbildad fartygskock ser arbetsmarknaden inte lovande ut.

- Det blir nog svårt att få jobb.

Länge osäkert

Ströläggaren Raimo Nenonen började med längdsortering i Tolkis 1978. De senaste tio åren har arbetsplatsen på sågen varit osäker med tider av permitteringar.

- Inte trodde ju någon att sågen skulle stängas helt.

Nu sitter han mest sysslolös hemma i sitt hus, hugger ved och umgås med katten Murre tills hustrun kommer hem från sitt jobb. Liksom de flesta på sågen har 59-åringen kommit upp i en ålder då karriärmöjligheterna börjar vara ytterst begränsade. Att han bara gått folkskola gör inte läget bättre.

- Livserfarenhet uppskattas inte. Jag kan trä, vet precis hur det ska vara.

Nu går Raimo Nenonen emellanåt på utbildning och får ”lite fattighjälp” som han själv säger.

- Jag väntar och ser till våren vad det blir.