Eniga om diagnosen - men fungerar medicinen?

Ser man noggrannare på arbetslöshetsstatistiken i de nordiska länderna finner man emellertid att politiska beslut är väl så viktiga skäl till att arbetslösheten ökar, som konjunkturomslaget i omvärlden. I Danmark har arbetslösheten ökat med 21 500 under det senaste året. 10 000 av dessa beror på att de arbetsmarknadspolitiska programmen minskats med motsvarande antal platser. I Sverige har arbetslösheten ökat med 32 000. Samtidigt deltar 24 000 färre i arbetsmarknadsprogram. 

Fortfarande är den svenska insatsen emellertid stor: 2,3 procent av arbetskraften, eller 103 000 personer, sysselsätts genom olika åtgärder. Jämfört med det framstår den norska insatsen som mycket blygsam. I den ursprungliga budgeten för i år var det bara 8 650 platser. Detta ökades i vår med 3 500 platser till 12 150.

Antalet borde ökas

- Jag anser att antalet borde vara väsentligt högre. Minst en tredjedel av de drygt 90 000 som är arbetslösa idag borde erbjudas en plats, säger Knut Røed, forskare på Frischinstitutet i Oslo, som arbetar med arbetsmarknadspolitiska frågor. 

Tillsammans med Oddbjørn Raaum och Hege Torp gjorde han nyligen en genomgång av vilken effekt de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna haft i Norge. 

- Med undantag för vissa åtgärder riktade mot ungdom har de norska arbetsmarknadsåtgärderna stort sett en positiv effekt på deltagarnas yrkeskarriär, säger han. 

Effekten bäst under högkonjunktur

- Ett av de fynd vi gjorde var att effekten var bäst under högkonjunkturer. Det talar för att man bör upprätthålla en jämnare nivå än vad man gjort hittills. 

Det är inte lätt att utvärdera om en åtgärd varit positiv eller inte. I vissa studier opereras det med att för 100 subventionerade jobb, försvinner 50 reguljära jobb. Ofta visar det sig att de som inte deltog i en kurs snabbare fick jobb än de som deltog. De positiva sysselsättningseffekterna av en åtgärd kan uppstå i helt andra grupper än de som utvärderas. 

På senare år har kritiken mot den aktiva arbetsmarknadspolitiken ökat. Starkast har kritiken varit i Sverige, där de som deltagit i olika åtgärder också är mer negativa än i andra nordiska länder. 

- En möjlig orsak till det kan vara att de svenska åtgärderna periodvis drevs i extremt stor skala, samtidigt som det var svåra förhållanden på arbetsmarknaden generellt, säger Knut Røed. 

Som högst 1993 var arbetslösheten i Sverige tio procent. Hela fem procent av arbetsstyrkan deltog då i arbetsmarknadsprogram. Även i Norge låg arbetslösheten som högst det året, på sex procent. Medan toppen för andel sysselsatta i arbetsmarknadsprogram kom året efter, med 2,5 procent. 

Bättre med finanspolitiska åtgärder?

De två svenska forskarna Anders Forslund och Bertil Holmlund för Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, ställer frågan om det inte är bättre att i en djup lågkonjunktur arbeta med finanspolitiska medel istället för att lägga resurser på arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 

- Det går att minska den öppna arbetslösheten genom aktiva åtgärder, men det sker till priset av en minskad sysselsättning, säger Anders Forslund. 

- De mycket omfattande arbetsmarknadspolitiska insatserna under 1990-talet kan nog bara motiveras om man hävdar att det bara är de som är öppet arbetslösa som drabbas av stora individuella välfärdsresurser, säger han. 

Jobb för att sjukskrivas?

Akademikerförbundet SACO presenterade nyligen en undersökning där det hävdas att AMS-utbildningar ger arbetslösa jobb i branscher där många är sjukskrivna på grund av dåliga arbetsvillkor. I stället för att förbättra arbetsmiljön kan företagen i stället fylla på med ny AMS-utbildad personal. SACO varnar också för att AMS-utbildningarna blir en alternativ, och kortare studieväg än den traditionella. 

Finland valde att inte satsa så mycket på aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Men trots att landet nu räknas som det mest konkurrenskraftiga av de nordiska länderna har det fortsatt att plågas av en hög arbetslöshet. I början av året presenterade statssekreteraren Raimo Sailas en rapport hur arbetslösheten skulle kunna sänkas från nio till fem procent, samtidigt som sysselsättningsgraden ökas från 68 till 75 procent. 

Det förslag som orsakade mest debatt var en ändring av studielånsvillkoren för att förmå studerande att snabbare bli färdiga. En femtedel av de som i den finska statistiken räknas som arbetslösa är heltidsstuderande. Bland förslagen finns också en förkortning av hur länge arbetslöshetsersättning betalas. Idag kan en person som varit anställd i 15 år få arbetslöshetspengar i 500 dagar, utan att det krävs något aktivt deltagande i något arbetsmarknadsprogram. 

Finska åtgärder

Att arbetslösheten i Finland minskat med 11 900 personer under det senaste året beror nästan helt på att 11 700 deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 

Rensar man statistiken från konsekvenserna av dessa politiska beslut har den konjunkturmässiga arbetslösheten i Norden under det senaste året ökat med mindre än 50 000 personer. 

- Det är möjligt att jag är optimist, men jag tror inte att vi behöver uppleva en så stor nedgång som i början av 90-talet igen i Norden, säger Knut Røed. 

Det främsta skälet tror han är att penningpolitiken nu verkar stabiliserande, istället för att förvärra krisen, som på 90-talet. Då skedde krisen samtidigt med att skattesystemen lades om, vilket gjorde att realräntorna ökade kraftigt.

- Den norska centralbanken kritiseras för att den sänkt räntan för sent, men den sänker i alla fall räntan. I början av 90-talet ökade realräntan kraftigt, vilket försvårade situationen, säger Knut Røed. 

- Det statsfinansiella läget är idag också bättre i samtliga nordiska länder. Det ger en större frihet att sätta in resurser om utvecklingen på arbetsmarknaden blir allvarligare.