Finland har krävt och fått igenom en övergångstid för invandring av arbetskraft från de nya EU-länderna. Men hotet är snarare att finska företag flyttar ut sin produktion till Estland.
När Estland i maj nästa år blir medlem av den europeiska unionen öppnas portarna för utvandring av arbetskraft till EU. Det talas om att tiotusentals personer överväger att flytta, men de praktiska hindren är många. Finland ligger närmast till hands eftersom många ester kan finska, som är nära besläktat med deras eget språk. Sjöresan till Helsingfors är bara åtta mil och även de lägsta lönerna i Finland ter sig svindlande höga.
Vid Süürtüki-gatan i Tallinn har de finska fackförbundens centralorganisation FFC nyligen öppnat en informationscentral där estländare kan höra sig för om hur det är att jobba i Finland, vad som krävs och hur man söker jobb. För FFC är det här ett sätt att se till att folk får veta sina rättigheter och inte hamnar i händerna på utsugare, samtidigt som facket hoppas att esterna inte ska komma till Finland och dumpa arbetsvillkoren.
Kalev Libert, i mitten, försöker hjälpa Alexander kopti, till vänster och Jüri Michailov, till höger, med information om den finska arbetsmarknaden och villkoren där.
Hos konsulenten Kalev Libert sitter Alexander Kopti, 47 år, och Jüri Michailov, 45 år. Kopti är journalist med högskoleexamen från Moskva. Men det är ont om journalistjobb och de senaste åren har han arbetat med diverse kortjobb.
Jüri Michailov är kock och han är trött på att hoppa från restaurang till restaurang i jakt på ett fast arbete. De två senaste månaderna har han varit arbetslös. För folk i övre medelåldern är det svårt att hitta sysselsättning. Arbetslöshetsersättningen är bara 25 euro per månad.
– Vi vill till Finland för att det inte finns några jobb här. Dessutom är lönerna så låga. Som utbildad kock får jag tvåtusen kronor per månad. Det finns bättre möjligheter att tjäna pengar i Finland. Jüri Michailov har aldrig varit i Finland och kan ingen finska. Hans far var ingermanländare, det vill säga finskättling. Själv pratar Jüri bara ryska. En vän åkte till Tyskland för fyra år sedan, men av honom har inget hörs sedan avresan.
– Finland är bättre eftersom det är närmare.
Alexander Kopti kan lite finska och när mobiltelefonen ringer är det till tonerna av Säkkijärven polkka. Han har arbetat som journalist i många år, bland annat på den estniska televisionen. Men det senaste journalistjobbet tog slut för tre år sedan.
– Jag söker ett jobb inom tjänstesektorn. Jag har jobbat på bensinmack och hotell så jag har erfarenheten.
Sedan informationskontoret öppnades i december 2002 har 2 300 förfrågningar registrerats. Kalev Libert säger att de flesta som kommit de senaste månaderna har varit byggnadsarbetare. Svetsare och metallarbetare söker sig också dit.
– Många av dem som jobbar på byggen här har någon gång också arbetat i Finland och vet vad detta går ut på. Men vi har haft problem med små firmor i Finland som låtit bli att betala ut löner. Vår viktigaste uppgift är att berätta vilka krav som gäller.
Estnisk svart arbetskraft är vanlig på finska byggplatser och arbetskraftsmyndigheterna har gjort många razzior för att komma åt fenomenet. Kalev Libert säger att många ester inte varit medvetna om vilka regler som gäller, eller så har processen för arbetstillstånd upplevts som alltför krånglig. Det kan ta flera månader att få ett arbetstillstånd, eftersom många instanser är involverade.
– Vi varnar för att det kan ta lång tid. Vi har fall där ansökan varit inne i åtta månader utan att vi fått något svar.
Han uppmanar folk att lära sig finska medan de väntar på besked.
För esterna kan det, efter inträdet i EU, bli fritt att söka jobb i Sverige, Danmark, Norge, Irland, Holland och Storbritannien. Den finländska tillståndsprocessen ska av försiktighetsskäl behållas under en övergångsperiod på två år efter att Estland blivit EU-medlem. Och under sju år ska Finland se vart utvecklingen går, för att kunna ingripa vid behov. I augusti föreslog en arbetsgrupp att det finska inrikesministeriet ska få en särskilt avdelning för övervakningen.
Däremot kan estniska företag som verkar inom tjänstesektorn i Finland utan särskilda tillstånd sysselsätta estniska medborgare.
– Men de ska få lön enligt villkoren i finska arbetsavtal. Många företagare i Estland, bland annat i byggnads- och städbranschen, tittar på den här möjligheten.
– Vi har också folk med frisör- och skönhetssalonger i Tallinn som vet att efterfrågan är stor i Finland och funderar på att öppna där. Det finns olika uppskattningar om hur många ester som sist och slutligen är beredda att flytta utomlands i jakt på ett bättre liv.
– Det är sist och slutligen en liten grupp. Några åker bort tillfälligt för att tjäna pengar. Sen kommer de hem. De som vill åka bort för gott är få, antar Kalev Libert.
Finska företag som vill investera i Estland finns det däremot gott om och landets ekonomi har sedan självständigheten 1991 förvandlats till en förlängning av Finlands. Företagsledarna åker till det södra grannlandet med en helikopter som på 18 minuter kör sträckan mellan Helsingfors och Tallinn.
Nu ska Copterline sätta in en mycket större maskin.
Efterfrågan på sittplatser avspeglar det stora intresset för att flytta över låglönejobb. Ordförande för Företagarna i Finland, Eero Lehti, säger att många små och medelstora företag också kommer att flytta sina huvudkontor för att dra nytta av den låga estniska företagsskatten. Genom EU-medlemskapet blir Estland ett mycket säkrare land att investera i.
Exemplen är många. Många finska företag har placerat sina kundtelefoncentraler (call center) i Estland. HK Ruokatalo överväger att producera livsmedel i Estland för finska konsumenter. Finnairs estniska dotterbolag Aero ska flyga på finska inrikesrutter. Silja Line tvättar numera all tvätt från färjorna i Tallinn och flera andra stora företag tänker göra likadant.
Listan är hur lång som helst. Mot bakgrund av att den estniska regeringen öppet deklarerat att man går in för att konkurrera med skatterna är hotet mot finska löntagare snarast att jobben exporteras till Estland än att det konkurreras ut på hemmaplan av lågavlönade estländare.
Skylten utanför det finska fackförbundens centralorganisation FFC:s kontor på Süürtüki-gatan i Tallinn, där esterna får information om den finska arbetsmarknaden (bilden ovan).
• En finländsk industriarbetare tjänar elva euro per timme, en estnisk industriarbetare mindre än två.
• Finland har progressiv statsbeskattning på lön, en av de högsta i EU. I Estland betalar arbetstagarna bara 26 procent i skatt på lönen, oberoende inkomst.
• Finländska företag betalar 29 procent av sina vinster i skatt och regeringen diskuterar en höjning. I Estland betalar företagen ingen skatt alls så länge pengarna stannar i företaget. På det som går ut är skatten 35 procent.
• Mervärdesskatten i Finland är 22 procent, i Estland 18.