Wanja Lundby-Wedin: ”Många måste delta”

– Det behövs någon form av nystart, inte minst eftersom det nu kommit till tio nya länder. De ska ju inte bara hängas på utan vara med på lika villkor, säger Wanja Lundby-Wedin, som år 2000 valdes till LO:s första kvinnliga ordförande.

Hon beskriver gruppens mandat som ganska öppet och fritt för tolkningar. Strategin ska ses över, eftersom den har gått lite i stå.

Det är sen fredag eftermiddag och den anrika LO-borgen vid Norra Bantorget i centrala Stockholm håller på att tömmas för helgen. Blommor vattnas, det ropas ”hej då” och ”trevlig helg”. Utom i ordförandes rum på andra våningen, där besökare avlöser varandra. Wanja Lundby-Wedin är genomförkyld, hon ska åka till Rom dagen efter och maken väntar utanför. Ändå ger hon sig god tid till intervjun. Som om inget i världen störde henne, låter hon tiden gå och svarar eftertänksamt och engagerat på frågorna runt högnivågruppens arbete.

Mansdominerad grupp

Wanja Lundby-Wedin är en av tolv deltagare i gruppen, som leds av den förre nederländske premiärministern Wim Kok. Det är en prestigetung grupp och den är starkt mansdominerad, Av de tolv personerna är tio män och två kvinnor. Många är professorer eller höga näringslivschefer, andra har likt Wanja Lundby-Wedin gedigen facklig förankring. Samtliga har stor kunskap om arbetslivet. Hittills har gruppen träffats en gång.

– Jag har inte arbetat med Wim Kok tidigare, men han är okonventionell och lyssnande. Under hans ledning blir det en bra dialog, berättar Wanja Lundby-Wedin.

Gruppen tillsattes efter ett beslut av toppmötet i mars i år. Lissabonstrategin är högt prioriterad och tas upp på varje toppmöte. Trots detta finns risken för att frågorna hamnar i skuggan av andra viktiga frågor, som till exempel kriget i Irak.

Hon ger en snabb bakgrund till sitt uppdrag i högnivågruppen. I Lissabon 2000, beslutade toppmötet att Europa år 2010 skulle vara världens mest konkurrenskraftiga region och världsledande ekonomiskt, socialt och miljömässigt. Full sysselsättning, ett ökat deltagande för kvinnor i arbetslivet, integration och möjlighet att jobba efter förmåga, är några av de viktigaste målen. 

Alla ska vara med

– Det är en högt ställd ambition och jag tycker att den är mycket bra. Man talar om ”social cohesion”, det vill säga att alla ska vara med och att ingen ska lämnas utanför. Jag sympatiserar mycket med det, säger Wanja Lundby-Wedin.

Hon är också positiv till själva metoden som innebär att processen ska kännetecknas av öppen samordning, trots att många av de frågor som behandlas egentligen är nationella.

När förra högnivågruppen, också den under ledning av Wim Kok, i november förra året presenterade sin utredning ”Jobs, jobs, jobs – creating more employment in Europe”, väckte den stort uppseende. Europa halkade efter i konkurrenskraft, trots Lissabonstrategins kraftfulla mål. Rapporten analyserade utvecklingen i medlemsland efter medlemsland och det konstaterades att det var nödvändigt med en betydlig skärpning om Europa år 2005 ens skulle komma i närheten av halvtidsmålet. Ökad anpassningsförmåga för löntagare och företag, fler personer ut på arbetsmarknaden, ökade och effektivare investeringar i mänskligt kapital, till exempel genom livslångt lärande, samt effektivare styrning i genomförandet av reformer, löd förslagen. 

Starkare fokus

Hon anser att det är viktigt att strategin får ett starkare fokus. Idag talas om ett femtiotal kriterier, där länderna ska jämföras med varandra. Det är för många, tror Wanja Lundby-Wedin.

- Några viktiga kriterier att jämföra är arbetskraftsdeltagande i olika grupper, integration och hur utbildningssystemen ser ut på alla nivåer. Förutsättningen att öka kvinnors arbetskraftsdeltagande handlar också om tillgången på barnomsorg, säger hon.

Wanja Lundby-Wedin återkommer till betydelsen av att många deltar i arbetslivet. Om inte många är med och arbetar, kommer Lissabonmålen aldrig att nås. Risken finns också att de förlorar i trovärdighet.

- Om det sägs att vi ska arbeta mer, är det viktigt att vi förklarar vad vi menar med det. Meningen är inte att alla ska arbeta hårdare, men vi måste bli fler som arbetar och var och en måste kunna få arbeta efter förmåga. Detta budskap måste bli övertydligt. Jag köper inte modeller som bara handlar om avreglering, säger hon med skärpa.

I dag finns mycket retorik kring behovet av dialog, medverkan, utveckling och samarbete som nyckelfaktorer i ett modernt arbetsliv. Men verkligheten ligger långt från denna bild, hävdar Wanja Lundby-Wedin. Dagens arbetsliv kännetecknas snarare av anorektiska organisationer, där det inte finns utrymme för annat än att vara i hundraprocentig form. Villkoren är tuffa och för det mesta kan arbetslivet betecknas som allt annat än uthålligt.

– Vi måste lära arbetslivet att ta tillvara människor i olika skeden i livet. Företagen måste acceptera att människor inte kan vara på sitt yttersta livet igenom och samhället stötta företagen i den ansträngningen, säger Wanja Lundby- Wedin. 

Målen ska nås genom dialog

Den viktigaste uppgiften för högnivågruppen tycker hon är att se till att modellen som ska leda fram till målen blir starkare. Hur får man trepartssystemen att samverka med tonvikt på Lissabon? En av de viktiga tankarna i Lissabonstrategin är att målen ska nås genom dialog mellan de sociala parterna. ”Man måste pumpa på med social dialog”, som hon säger. Därför blir hon bekymrad, när hon mitt under intervjun, får ta del av ny forskning som visar att de yngre företagsledarnas intresse för samverkan har minskat drastiskt.

Uppgifterna bygger på en rapport från svenska Arbetslivsinstitutet och heter ”Lokal partssamverkan – en undersökning av svenskt medbestämmande”. Mellan åren 1996 och 2003 har företagsledarnas intresse för partssamverkan sjunkit från 70 till 46 procent och bland de som är yngre än 38 år är bara 25 procent positiva.

– Detta är verkligen alarmerande. Det är olyckligt om vi får en ny generation företagare som inte inser värdet av dialog mellan parterna. Då kommer Sverige att mista möjlighet att utvecklas och därmed tappa i konkurrenskraft. Jag hoppas att Svenskt Näringsliv tar sitt ansvar och påverkar deras attityder. Kanske kan vi tillsammans gå ut och skapa en dialog med lokala företrädare och ta reda på vad tillitsbristen har för orsaker. Svenskt Näringsliv har insikt om betydelsen av starka fackliga organisationer och vet att vi kan vara ansvarstagande just för att vi är starka, säger Wanja Lundby-Wedin.

Ett steg åt gången

Gång på gång betonar hon den sociala dialogens betydelse. Genom den går det att formulera gemensamma problembeskrivningar, senast i ett partsgemensamt arbete på Europanivå, där man studerade en rad omstruktureringar av företag. Och har man en stark facklig rörelse bakom sig, är det lättare att acceptera att man tar ett steg framåt åt gången och att allt inte kan nås på en gång.

Men finns det inte en risk att en social dialog också innebär kompromisser i viktiga frågor?

– Jag har aldrig backat från en konflikt. En dialog innebär inte att man slätar över. Den innebär att båda parter erkänner en konflikt och att var och en ger sitt förslag till lösning. Sedan kan man försöka lösa problemet genom en konstruktiv dialog, säger Wanja Lundby-Wedin.

I november i år ska högnivågruppen lämna sitt förslag.